En ansträngande helg

Oj oj vilken helg. Vaknade med ett ryck i lördags morse (alldeles för tidigt) av att maken hoppade i kläderna i rasande fart samtidigt som han upplyste mig om att det var nåt fel på vattnet. Shit. Bara att kliva upp - kunde inte använda toa, kunde inte koka kaffe, tvätta mig, borsta tänder. Kl 12 fick jag fika o frulle efter att ha stått i köket i tre-fyra timmar och lyssnat på div knackningar i golvet (signaler från pumprummet) om att sätta på resp stänga av kranen. Det är samtidigt snöstorm ute, så när vi fått vattnet att hjälpligt funka, måste vi ta tag i snöröjningen. Då insjuknar maken AKUT - hållande en trave småved som han tvingas släppa på tvättmaskinen hinner han nätt o jämnt in på muggen för att lägga en maräng. Sen blir han liggande med blixtrande huvudvärk och andra oförklarliga ontar. Jaha. Bara att ge sig ut i snöhelvetet och skotta. Kvällen blir väl någorlunda lugn, förutom lite fler duster med knackningar från pumprummet (maken kvicknade till efter några timmar och tog tag i vattenproblemet igen). Dock utan framgång.

Söndag var det strålande väder och lite promenad och mys blev det. (Utan dusch - började känna mig småläbbig på söndagkvällen...). Vi 14-tiden kom min kusin och en kompis till honom på besök med en pitbull i sällskap - Tyson, 1,5 år letade nytt hem. Men det var för mycket hund för mig - vilket energiknippe! Det första han gjorde vara att klippa en höna - som blev chockad och några fjädrar fattigare. Sen skrämde han skiten ur katterna - Mysan satt på spisen och fräste och Sven gömde sig under en säng på övervåningen. Ingen bra grej. Maken var helsåld (det VAR en fin hund) men jag stod på mig. Vi får leta vidare.

Idag kommer elektriker och rörmokare hem till oss - håll tummarna för att vattenfelet är lättfixat och billigt!