Pappor
Jag kom på ett lustigt sammanträffande - de flesta av mina vänninor har liksom jag frånvarande fäder. Antingen har papporna dött i unga år eller "förlupit hemmet" när barna var små. Kan det vara så att kaka söker maka eller är det bara väldigt vanligt med frånvarande fäder?
Nu har jag haft en väldig tur med pappor ändå - min biologiska far och jag fann varandra när jag kommit upp i 20-års åldern. Han visade sig vara en trevlig prick, som tur var. Sen har min mor en underbar sambo som funnits med i många år, så han har blivit som en pappa han också.
upplagd av Frk Fleggman @ måndag, november 14, 2005
3 kommentarer
3 kommentarer:
Tror du inte att det kan vara så att de med frånvarande fäder kanske blir belysta mer än de som har vuxit upp med båda föräldrarna?
Alltså det är ju knappast någon som framhäver att de vuxit upp med både mamma och pappa. Det är, som det ofta är, undantagen man hör talas om. Inget märkligt med det i och för sig.
Jag har själv (till större delen) vuxit med min mor och mina systrar. Men jag tror inte att någon av mina vänner haft frånvarande fäder.
R, du har säkert rätt. Men det är ett lite lustigt sammanträffande ändå...
Va! va kul! Vikken sida då? Länka gärna.. :)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida