Som förr blir det aldrig mer
Mamma är borta för alltid. Himlen har fått den gladaste ängeln som fanns här på jorden. Kvar står vi och fattar ingenting. Långsamt långsamt ska vi förstå att hon aldrig mer... aldrig mer någonting. 62 år blev hon. 62 år! Det var så mycket kvar att göra, att prata om och att uppleva tillsammans. Det är så ofattbart tomt.
upplagd av Frk Fleggman @ tisdag, april 25, 2006
7 kommentarer
7 kommentarer:
Tomheten är svår. Och aldrigheten. Den försvinner aldrig. Men ändå. Livet kommer att kännas okej och bra igen. Sen.
Jag känner dig inte, och jag kan inte säga att jag vet hur det känns, för jag kan inte veta precis hur du känner. Jag vet bara hur jag kände det en gång för länge sen, och hur det så småningom ändrades, och hur det känns nu, och möjligen är det ungefär likadant för dig.
Och antagligen hjälper det ingenting att jag säger det här, ändå vill jag säga det.
Tänker på dig och din situation
Många kramar från mig!
Det finns tillfällen när man bara inte kan komma på någonting bra att skriva. och just nu är ett sådant tillfälle. Jag önskar att jag kunde ge dig en stor kram irl.
men det får duga med en cyber kram så länge! De flesta av oss vet hur det känns att sakna och sörja, och det enda jag kan säga som tröst är att du är inte ensam. Stor kram till dig och din familj.
Usch vad jobbigt!
Känner verkligen med dig och din familj. Hoppas att ni snart kan ta er vidare trots er ofattbara förlust.
Kramsomfan
oooh, det är hårt. Jag beklagar verkligen.
Stor kram till dig och familjen.
Usch vad tråkigt och det var alldeles för tidigt. Jag blir så ledsen. 62 är ju ingen ålder alls. Jag kan inte föreställa mig, det måste vara en enorm förlust och vad tråkigt att du inte kan få njuta av våren. Skickar en virtuell kram från Göteborg och tänker på dig!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida