Ostkrokus

Tänk vad referenser är viktiga för förståelsen av ord. När jag var liten, kanske 4-5 år gammal, var jag ute och lekte med några flickor som var på besök hos våra grannar. De var förmodligen lite mer sofistikerade än jag, för de ville bjuda med mig in för att äta "ostkrokus". Det ville jag INTE (jag tyckte dom var helknäppa som skulle käka blommor). Jag gick hem och berättade för mamma, som log rart och förklarade för sin lilla bonnunge att "ostkrokar" var ett slags godis. Jag hade inte ens uppfattat "...krokar", utan var helt inställd på "...krokus" - för DET visste jag ju vad det var!