En runa för Doris

Igår drog Doris sin sista suck. Det var väntat, men inte mindre trist för det. Hon hade funnits med oss i fyra år och alltid varit en prydnad och en förebild för sina systrar. Systrarna hade för längesen gått före och kanske blev saknaden till sist för stor för vår kära Doris. Nu vilar hon på en lämplig plats där ingen räv kan nå henne. Tack Doris för alla goda ägg du värpte och för den trivsel du skänkte till vår lilla gård.