En zombie talar inte hundi

Vi håller som bäst på att försöka lära känna vår lilla Selma. Det är mycket man inte förstår - jag pratar inte hundiska. Eller heter det hundi?

Vad menar hon när hon sitter och småpiper och tittar på en med sina pepparkornsögon? Kanske vill hon ha en leksak? Nähä, inte det... Kanske vill hon gosa i famnen? Näha, inte det heller... Aha - hon är kissnödig! Nähä. Hungrig? Näe, inte det heller. Ja, jag vet då inte. Jag tar ett varv runt huset så hon får springa fort fort fort, då kanske hon blir lite trött.

Apropå trött... På natten ska man sova. Det vet ju alla, eller hur? Gärna till klockan 6 iallafall. Men det tycker INTE Selma. Hon vill leka - kl 04.15. Då är det bara att kapitulera. Ut i trädgår'n, trött som en zombie, och vara glad matte som verkligen uppskattar en bajskorv på rätt ställe. Sen går vi in och leker i vardagsrummet med den roliga pipleksaken, och när matte är klarvaken och omöjligt kan somna om, då somnar Selma. Pang.