Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det blev lite märkligt när vi skulle flytta våra kära pullor till grannen... vi är ju väldigt fästa vid våra höns. Så vi kunde inte riktigt släppa taget om allihop. Vi har ju tex en tupp som är halt efter att mirkulöst nog överlevt två attacker av en duvhök. Och inte kunde vi lämna iväg honom - han skulle ju bli mobbad direkt! Och inte kunde vi väl bara ha en tupp, han måste ju ha några damer och pyssla om. Så Doris fick också vara kvar. Och den lilla hackkycklingen, den svarta söta med mössan som värper så bra. Och de tre nyaste kycklingarna. För dom är ju såååå söta! Så nu har vi sex invånare kvar i hönshuset.

Tragiskt nog, blev vår andra tupp Petrus, en riktigt stilig herre, totalt utmobbad på sin nya gård. Han blev så sönderhackad och skrämd att han på nåt vis lyckades hitta tillbaka hem igen (det är iallafall 300 meter genom skogen, otroligt). I söndags morse stod han utanför sitt gamla hönshus och galade hjärtskärande. vi försökte släppa ihop honom med den lilla flocken, men men men... Nu hade halta tuppen inga planer på att släppa in nån konkurrent. Så stackars Petrus fick ännu mer stryk. Det slutade med att maken fick ta bort honom. Jag grinade hela dagen, det var bara för sorgligt.