Stackars stackars stackars
Susanna Kallur. Ingen kunde väl låta bli att, om inte gråta, åtminstone få en klump i halsen när hon själv grät så bitterligt efter det hemska fallet på första häcken. Jag känner inte henne, men jag känner med henne. Usch så snöpligt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida