Okej, jag ska inte hålla er på sträckbänken längre - såhär ligger det till:
Vi har köpt ett hus i Hälsingland. Jag har sagt upp mig. Vi ska flytta i juni. Vi har sålt gården (nästan iallafall, vi skriver kontrakt med köparna på tisdag). Det är jättespännande allting och vi har redan börjat packa och rensa och åka till tippen med en massa skrot. Dottern flyttar hemifrån i morgon.
En annan jättespännande grej är att jag inte har nåt nytt jobb. Jag har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv. Konstigt nog känns det inte så hemskt, det är mest en stor frihetskänsla. Som jag antar kommer att utbytas i desperation ju närmare arbetslösheten jag kommer. Jag menar, hur smart är det att göra såhär mitt i den värsta lågkonjunkturen landet skådat? Och att flytta till Norrland, där arbetstillfällena är lika sällsynta som isbjörnar på gatorna i Stockholm.
Vi kanske borde få huvena undersökta?