En bild ...
... säger mer än tusen ord. Så om nån har undrat så vet ni nu. Hur jag ser ut alltså.
Vi behöver kvinnliga förebilder. Kloka, driftiga, vettiga kvinnor som företrädare i politiken och i näringslivet. Nu är vi nere i sex kvinnliga VD bland de företag som är listade på Stockholmsbörsen. Tragiskt.
Solen skiner. Det är fredag. Våra bästa kompisar kommer i kväll och stannar hela helgen. Kan det bli bättre?! Lite trött är jag, men det får jag skylla på djurparken där hemma.
Eftersom det var rensat på mina vanliga svampställen, fick jag ett ryck i söndags och gick ut för att bryta ny mark. Och tro det eller ej, det lyckades! Jag hittade ett riktigt kanonställe, kantarellerna bara vällde fram bland stock och sten. Hjärtat slog snabbare och adrenalinet pumpades ut i kroppen... men jag lät dom stå kvar. Vilket pucko va! Men vi får gäster i helgen som jag LOVAT kantarellplockning och jag chansar på att ingen annan hinner före. Håll tummarna!
Igår hade jag lite brådis på lunchen, så jag slängde i mig en tunnbrödsrulle från Vips-grillen (utmärkt grillbar!). Till efterrätt en halv chokladkaka. Idag hade jag brådis igen och det blev ett nytt besök på Vipsen - denna gång för en 90-grams ostburgare. Till efterrätt en glass. I morgon får det bli nåt nyttigare. Tex sushi. Eller sallad. Eller ett glas vatten.
Jag har mina kantarellställen. Dom är extremt långt från allmän väg. Där finns ingen stig. Det är snårigt och eländigt. Och ändå - "någon" har stulit svampen. Denne någon är grannkärringen. Jag såg henne nämligen. Och förra året var jag så snäll att jag GAV BORT en hel kasse kantareller till henne för hon "inte hade tid att plocka några själv". Jag ska ALDRIG mer vara snäll. Men loppet är inte kört - jag har några ställen till som jag tvivlar på att den tjuvaktiga skatan känner till.